En astmadiagnos ställs med hjälp av information från en noggrann sjukdomshistoria tillsammans med läkarundersökning. Ofta görs ett allergitest, en lungfunktionsundersökning såsom spirometri och en mätning av kväveoxidhalten i utandningsluften, eller ett ansträngningstest. Ibland behöver också mer avancerade undersökningar göras, så som en torrluftprovokation och ett metakolintest.

Läkarundersökning

Särskilt hos små barn baserar sig astmadiagnosen den information som kan fås om de typiska astmasymtom som barnet har haft. Man lyssnar på lungorna, kartlägger riskfaktorerna (barnets egna atopiska benägenhet såsom eksem eller allergier, föräldrars eller syskons eventuella astma) och kontrollerar om snabbverkande luftrörsvidgande läkemedel lindrat andningsbesvären. Ibland behövs en röntgenundersökning för att kunna utesluta att andra mer sällsynta orsaker ligger bakom symtomen.

PEF

Om barnet kan prestera snabba, kraftiga utandningar kan den maximala lufthastigheten vid utandning mätas, Peak Expiratory Flow (PEF). PEF-mätningar kan börja göras på barn redan vid 5 - 7 års ålder. PEF-värdet ger en bild av luftrörens storlek och funktion. Kontraheringen, sammandragningen, av luftrören som kännetecknar astma ger en försämring av PEF-värdet. Fördelen med en PEF-undersökning är att den är enkel att genomföra, kan göras i hemmet och ger en uppfattning om variationer i lungfunktion under en längre period, till exempel för att avgöra om barnet har astma och i så fall bedöma behovet av medicinering.

Spirometri

Från tidig skolålder kan lungfunktionen undersökas genom spirometri. En spirometriundersökning görs för att bedöma lungornas funktion - lungornas volym och flöde. Ofta görs s.k. dynamisk spirometri. Dynamisk spirometri utförs numera också på många vårdcentraler och är en bra metod för att ställa diagnosen astma och också för att följa upp att en ordinerad behandling är tillräckligt effektiv. Det vanligaste spirometrimåttet ärForcerad Expiratorisk Volym under första sekunden efter utandningsstart (FEV1). FEV1-värdet tillsammans med Vitalkapaciteten (VC) har stor betydelse för att upptäcka astma. För att bedöma den enskilda patientens lungfunktion bedöms dennes spirometriresultat mot framtagna normalvärden som är uppdelade efter kön, ålder, vikt och längd.

En annan mer ovanlig form av spirometri är statisk spirometri. Den kan i sällsynta fall behöva utföras och kräver då avancerad utrustning och ibland också att barnet får sömnmedel. Den totala lungkapaciteten (TLC) och residualvolymen (RV) mäts tillsammans med den långsamma vitalkapaciteten - till skillnad mot den forcerade vitalkapaciteten (FVC) som mäts vid dynamisk spirometri. Forcerad vitalkapacitet och långsam vitalkapacitet är ofta samma men vid obstruktivitet kan den forcerade vitalkapaciteten vara något sänkt.

Ansträngningstest

Eftersom astmasymtom ofta uppträder under belastning, kan ett ansträngningstest genomföras (ofta på löpband eller testcykel), när astma hos barn undersöks. Man lyssnar på lungorna, och kan mäta lungfunktionen, före och efter 6 - 8 minuters ansträngning.

Reversibilitetstest

Ett reversibilitetstest kan utföras med PEF eller spirometriundersökning. Reversibilitetstestet genomförs genom att patienten blåser PEF/spirometri utan medicinering, därefter ges snabbverkande luftrörsvidgande läkemedel. Efter cirka 15 minuter blåser patienten PEF/spirometri igen. Om det andra värdet ökar med minst 15 procent vid PEF (minst 60 l/min) eller med minst 12 procent vid FEV1 i spirometri (minst 200 ml) är detta ta en signifikant förbättring och talar för astma. En dygnsvariation på över 20 procent i PEF tyder också på astma.